Julgalen eller julsjuk?

Ja, jag är sjukligt julgalen. Och när jag säger sjukligt, då menar jag sjukligt. Till och med jag själv börjar bli lite smått medveten om det. Vadå då? undrar ni. Det är augusti, varför pratar jag ens om jul? Jo, för att den senaste veckan eller så så har jag bara haft jul i tankarna. Jag tror aldrig någonsin att jag har börjat längta efter jul såhär tidigt innan, inte till den här graden i alla fall. Så visst, nu märker jag också att jag kanske är lite för julgalen. Men det är ju en del av min charm, eller?

Men för att komma till mitt eget försvar så tror jag inte att det är helt och hållet mitt fel nu. Är det någon annan som har märkt hur mycket jul det är runt omkring i alla medier just nu? Jag tycker att de sänder julavsnitt av varenda serie på tv just nu, jag har läst artiklar i tidningar som har kommit ut nu som handlar om julen och alla dess förberedelser, annonser för julkonserter är ute, och mycket mycket mer. Är det konstigt att man blir julgalen? Okej, så de flesta blir nog galna åt det andra hållet, det mer negativa hållet, liksom vafan börjar julen redan i augusti nu för tiden? Så blir ju inte jag. Jag längtar bara mer. Och det är väl min sjukdom.

Och ja, när man står och försöker övertala sig själv att inte lyssna på några jullåtar i augusti, då är det något som är fel. Jag är medveten om det.

 

I Love You Phillip Morris

Jag hade egentligen inga jättehöga förväntningar på filmen I Love You Phillip Morris med Jim Carrey och Ewan McGregor i huvudrollerna. Jag hade ju sett trailern och tänkt att den vill jag se, den verkar kul, men inte mycket mer än så. Jag gillar ju Jim Carrey liksom. Han är rolig.

Den är verkligen mycket bättre än den ser ut. Den är mer än vad den ser ut. Den är inte bara en komedi, den är faktiskt drama också. Och jag älskade alla vändningar som gjorde den så oförutsägbar. Visst, det fanns tillfällen då de inte lurade mig helt utan jag kunde faktiskt gissa mig till hur det skulle gå ändå – men man visste aldrig.

Jag ska inte säga för mycket om den, för jag tror inte att man ska veta för mycket innan man ser den. Jim Carrey var bra som alltid, och Ewan McGregor också. Superba skådespelarprestationer överlag faktiskt.

4/5 ninjapoäng.

 

EN VARNING

En varning till alla ni som vill ha nytt abonnemang och/eller ny mobil. Gå aldrig, I repeat, ALDRIG till Telekiosken på Entré i Malmö!

Jag var där inne i måndags förra veckan och skaffade ett abonnemang hos Tele2 och passade även på att skaffa ny mobil. De försäkrade mig flera gånger att jag skulle få både kortet och mobilen under samma vecka, att det absolut inte skulle vara några problem eftersom det bara var måndag. I posten på onsdagen som kom låg mitt Tele2-kort, men ingen mobil. Nåja, tänkte jag, det kanske tar någon dag extra när det är paket. Jag var ändå lite missnöjd eftersom de faktiskt även hade lovat att mobilen skulle komma samtidigt som kortet, men okej. Jag kunde väl vänta en dag till.

Ingen mobil på torsdagen.

Ingen mobil på fredagen.

Nu blev jag såklart förbannad, för de hade ju faktiskt lovat att jag skulle ha den samma vecka. Jag ringde till butiken säkert 30 gånger under loppet av 3 timmar den dagen, och fick inte ett enda svar. De verkar vara en sådan där telefonbutik som inte har lärt sig att svara i telefon. Jag talade även in ett meddelande på deras telefonsvarare, men de ringde aldrig upp som den fruktansvärt dryga rösten som hade talat in det försäkrade mig att de skulle göra. Jag skickade därefter ett lite småilsket mail till de och bad de ta kontakt med mig på det sätt de klarade av så fort som möjligt. Jag har fortfarande inte blivit kontaktad.

Ingen mobil idag, måndag.

Nu är jag jävligt förbannad rent ut sagt och har ringt och ringt, men får självklart inget svar. Jag har försökt få tag på butikschefen men han/hon verkar inte heller veta hur man svarar i telefon. Jag har skickat ännu ett ilsket mail, och ja, jag uttryckte mig lite starkare den här gången. Jag tackade till exempel för att de har visat mig var jag inte ska handla.

Och ja, just det. I natt överförde de mitt nummer från mitt 3-kort till mitt Tele2-kort. Men vänta, min mobil är bunden till 3! Som tur är så fick jag låna en gammal mobil av far min, men tänk om jag inte hade haft någon annan mobil? Ja, då hade jag fått vara mobil-lös tills jag fick den som TELEKIOSKEN PÅ ENTRÉ I MALMÖ (kom ihåg att aldrig gå dit!) skulle ha skickat i förra veckan. Och vem vet när den kommer?

Usel jävla service och de kan inte hålla vad de lovar – detta har jag för säkerhets skull twittrat och facebookat och bloggyat och även nu bloggat ut för att alla verkligen ska veta att TELEKIOSKEN PÅ ENTRÉ I MALMÖ inte är något man ska gå till.

 

Amanda Jenssen på Malmöfestivalen

Jag har velat se Amanda Jenssen live hur länge som helst. Som jag har sagt innan är hon hela anledningen att jag började titta på Idol (som jag nu är lite galen i, 7 september FTW!), och jag tycker nu att hon är en av Sveriges bästa artister.

Efter att ha sett henne på Malmöfestivalen i måndags så har jag bara ännu högre tankar om henne. Hon är helt underbar live, hon bjuder verkligen på en tvättäkta konsertupplevelse, och hon är så störtcool att man bara vill säga att så vill jag också bli när jag blir stor.

Jag tror nästan att det allra bästa med hela konserten var impro-låten där hon skulle presentera sitt band genom att sjunga om dem. För det första: sjukt bra låt! För det andra: jättekul touch att köra en impro-låt runt presentationen. Efteråt fortsatte hon låten med att sjunga duett tillsammans med sin gitarrist och gode vän Pär Wiksten.

Hon avslutade hela konserten med den gamla godingen Minnie the Moocher, nämen titta, ett klipp på YouTube, kolla in:

Konserten får 4/5 ninjapoäng.

 

Film-frenzy

Jag måste faktiskt tipsa er alla om CDONs sommarrea som är igång nu. Där kan man minsann fynda! Jag lade mina allra sista 400 kr (okej 200 kr, men det räckte inte så jag lånade 200 till av mamma) på filmer – närmare bestämt ÅTTA filmer. Ja, ni läste rätt. Gå genast in på CDON och fynda filmer eller skivor eller spel eller vad det nu är ni är intresserade av.

Ja, jag tänkte givetvis berätta vilka filmer jag köpte också. Ni som känner mig vet att jag är lite av en filmgalning och har sett ett otal filmer i mina dagar – jag missar helt enkelt inte en filmrea. Icke. Tre av filmerna som jag beställde var dock inte till mig och det är inga filmer jag gillar och jag tänker därför inte gå vidare djupt in på dem. Jag köpte nämligen de tre Gudfadern-filmerna till min käre pojkvän (69 kr för alla tre!!!), mest för att han ska sluta tjata om att vi ska se de någon gång. Jag har försökt att titta på dem, men de är helt enkelt för tråkiga för mig. Och detta är ännu en sådan där Sagan om Ringen-sak – jag liksom känner att det är jag emot världen. Jag vet att de flesta tycker att Gudfadern-filmerna är bland de bästa filmerna som någonsin gjorts, och jag tror verkligen att det är bra filmer i grund och botten. Men om jag trots detta inte ens har ork till att se igenom en av de tre (och jag har försökt ett antal gånger), så är de nog helt enkelt inte min cup of tea.

Anyway… nu pratar vi om filmer som jag gillar!

Lost in Translation har jag skrivit om innan, och den köpte jag. Här är trailern:

Tillsammans är man mindre ensam är en alldeles underbar fransk film som är baserad på Anna Gavaldas bok med samma namn (som jag för övrigt har fått av min pojkvän nu, så den ska läsas snart!). Audrey Tautou spelar huvudrollen, en anorektisk sjuklig ensam tjej som träffar två män och en tant och blir förälskad och hittar vänskap. En film om möten som verkligen stannar med en (tyvärr hittade jag ingen trailer med undertexter, men ni som kan franska kan ju se den här):

Jag köpte även The Jane Austen Bookclub, Jane Austen-freak som jag är nu för tiden. Jag har sett den en gång innan och blev totalt förälskad. Även denna handlar om möten mellan människor som blir bundis över Jane Austens böcker – ett måste för alla Jane Austen-fans:

Jag har ju skrivit om Buffy the Vampire Slayer innan, men det var serien. Detta är filmen INNAN kultserien. Den totalfloppade och det är nog relativt få människor här i världen som egentligen har sett den. Inte ens jag. Än. Galet Buffy-fan som jag är så var jag ju tvungen att beställa den:

Sist, men absolut inte minst – Cry-Baby! Alla ni som inte har sett den här underbara musikalfilmen med Johnny Depp från 1989 – se den genast! Jag totalälskar den i alla fall, och är väldigt glad att den fanns att beställa:

Det var det. Nu ska jag göra en stor kopp te och se på… ja, vilken ska vi ta? Det känns som en Jane Austen-kväll.

 

True Blood

Jag vet inte varför jag inte har sett True Blood innan. Egentligen är det ju en sådan där serie som jag borde att kollat på från första början, första gången jag hörde talas om den. Den har allt jag gillar. Vampyrer… ja, vampyrer.

Men av någon anledning så har jag inte satt mig ner och tittat på det förrän nu. Och det är klart att jag älskar det. Det finns ju vampyrer. Och den bonniga dialekten är helt underbar. Och det är klart att det är rätt skoj att titta på Alexander Skarsgård i en sådan serie. Och det är kul när han pratar svenska och lyssnar på gammal svensk folkmusik eller vad det nu var. Jag älskar True Blood.

När jag tänker efter så tror jag inte att jag har träffat en enda som har sett det och som har tyckt det är dåligt. Vilket ju egentligen inte säger något, med tanke på filmen Avatar. Men ändå. Jag förstår hysterin den här gången.

Se det!

 

The Twilight Saga: Eclipse

Som sagt så var jag på plats i en av Malmös biosalonger vid världspremiären av Eclipse, den tredje filmen av fyra i Twilight-serien. Jag såg väldigt mycket fram emot den här filmen, eftersom jag för ett tag sedan klev in i Twilight-världen och blev lite tokig, som så många andra har blivit innan mig. Jag hade dock inga skyhöga förväntningar på filmen – jag tycker trots allt att filmerna egentligen bara är bra för att man tycker så mycket om böckerna – men såg inte desto mindre fram emot filmatiseringen av den tredje boken.

Vad tyckte jag då? Ja, jag blev faktiskt lite överraskad själv hur bra jag tyckte att den var. Jag fick tänka efter lite för att se om det verkligen var filmen som var bra, eller att jag helt enkelt lät Twilight-hysterin inom mig läcka ut lite. Men nej, filmen var rätt bra. Boken är självklart bättre, inget snack om saken, men den här filmen var mycket bättre än sina föregångare.

Det fanns bättre skådespelarprestationer den här gången också. Jag har alltid tyckt att Robert Pattinson faktiskt passar ganska bra som Edward Cullen, och Taylor Lautner som spelar Jacob Black passar också helt okej. Är de jättebra skådespelare? Nej, men de passar på något vis.

Kristen Stewart däremot, som spelar Bella Swan, är helt fel ute enligt mig. Det finns inte en enda likhet med den Bella som finns i boken, hon lyckas inte alls med att spela den rollen som den ska vara. Visst, Bella ska vara lite inåtvänd och awkward, men hon ska inte vara någon jävla emobrud som Kristen Stewart vill få henne att se ut som. Men… Till och med hon gör en bättre roll än vanligt i den här filmen, hon klarar det litelite bättre än innan.

Beror den stora förbättringen på den nya regissören David Slade måntro? Hoppas han fortsätter i så fall.

Eclipse får 4/5 ninjapoäng.

 

Shrek Forever After i 3D

Igår var jag på bio med en bunt tjejer och en kille. På smygpremiär, till och med. Det är min kompis guldmedlemsskap i den attraktiva SF Bio-klubben som får in mig på sådant. Det är kul. Jag väljer mina vänner med omsorg.

Vi såg Shrek Forever After i 3D, den fjärde och sista delen i Shrek-serien, och som jag har sagt innan så räcker det faktiskt så. Nu har de nog mjölkat ut det allra sista ur de här karaktärerna, hur mycket jag än älskar dem.

Filmen var helt okej, på ungefär samma nivå som trean, Shrek the Third. Ettan och tvåan är så mycket bättre än sina efterföljare, men trean och fyran är inte helt hopplösa, bara inte så hysteriskt roliga som de två första.

Men visst fanns det en hel del skratt i biosalongen igår, och jag som totalälskar alla karaktärerna i Shrek  satt bara och njöt. Donkey är och kommer alltid att förbli min favorit.

Men ändå. Nu är det nog.

Eftersom det var smygpremiär så lottade de ut några goodiebags innan filmen började. De ställde frågor och man skulle ställa sig upp och skrika ut svaren. Jag var en av de tre som fick en goodiebag. Frågan var: Mike Myers spelade Wayne i filmerna Wayne’s World. Vad heter Waynes kompis? Jag kunde inte stoppa mig själv, och ingen annan ställde sig ju upp. Så jag reste mig snabbt och skrek ut ”Garth!”, och vann därmed en Bio Summer 2010 påse med en grön badboll och filmen Avatar. Det är alltid kul att vinna saker.

Visst, filmen hade jag kanske kunnat vara utan, men fan vad jag ska skryta med min SF Bio-badboll på stranden i sommar.

Shrek Forever After får 3/5 ninjapoäng.

 

Shutter Island

Som jag har sagt innan så vet jag ungefär vad jag tycker om för filmer. Jag gillar många meningslösa filmer, som helt enkelt är ren underhållning. Jag gillar även en del meningsfulla filmer, men de måste vara bra gjorda. Jag gillar skräckfilmer, så länge de inte spelar på ”äcklig skräck” utan faktiskt ”läskig skräck”. Saw-filmerna är kanske undantaget där, för de gillar jag faktiskt. Filmer i genren thriller brukar jag inte gilla. Inte action heller (Tarantino är undantaget, för han är så mycket mer än action, även i sina mest actioniga actionfilmer).

Jag har hört mycket bra om Shutter Island, men jag har aldrig på allvar tänkt att jag skulle se den. Visst, den är med Leonardo DiCaprio och han har ju faktiskt blivit väldigt mycket bättre på senare år, men ändå. En thriller. En thriller som dessutom ser väldigt standard ut när man tittar på trailer och omslag och affischer. Men Scorsese är ju bra. Och pojkvännen vill hyra den. Okej då. Vi hyr den.

Hakan hänger. Händerna knyts ihop.  Hjärtat dunkar. Vad bra den är. Spänningen stiger, obehaget känns behagligt. Vad konstigt.

Fan vad bra film! Jag gillar ju inte thrillers, det är jag säker på. Det här är definitivt undantaget och inte regeln. Men fan vad bra film!

Leonardo DiCaprio gör en oerhört bra roll. Jag ser inte någon som gör en dålig roll, kanske några som gör det lite medelmåttigt, men inte mer. Det mesta är bra.

Jag kommer ihåg att jag tänkte på skådespelet i början av filmen, tänkte att jisses vad de spelar som om det var inspelat för längesen, ni vet de där gamla klassiska 50tals-filmerna med detektiver, lite överdrivet sådär, fast den här har det moderna filmningssättet. Det är nog meningen, tänkte jag, men visste inte riktigt varför, kanske bara för att ge filmen något speciellt? Utan att avslöja för mycket så kan jag väl säga att i slutet så såg jag en anledning. Jag vet inte om de faktiskt tänkte så, men jag fick i alla fall en tolkning som passade bra.

Shutter Island var en väldigt bra film. Man kunde inte för en enda sekund (nåja, jag kunde inte i alla fall) förutspå hur den skulle sluta. Spänningen fanns där genom nästan hela filmen, och jag kände mig lite obehaglig till mods, nästan lite rädd, vid vissa punkter. Sådär härligt rädd som man vill bli ibland. Anledningen till att man tittar på skräckfilmer och går på skräckvandringar.

Fast detta var ju inte skräck. Det var det faktiskt inte, det är bara jag som är extremt lättskrämd. Det var thriller. Ren thriller. Och jag gillade det. Alltså måste den vara jävligt bra.

Se den! 4,5/5 ninjapoäng.

 

Jävla Sverige

Ibland är Johan Glans helt hysterisk.