Harry Potter and the Half-blood Prince

Ja, nu har jag varit och sett den på bio också. Självklart. Två gånger. Under loppet av 3 dagar.

Jag brukar inte se filmer på bio två gånger. Det är onödigt. Bio kostar pengar. Men visst händer det när jag ser en riktigt bra film och inte riktigt kan hålla mig borta ända tills den kommer ut på dvd. Mamma Mia var en sådan film. Och nu även Harry Potter and the Half-blood Prince. Inte för att den på långa vägar kan mäta sig med Mamma Mia. Men den var faktiskt bra. Ja, jag säger faktiskt, för det är inte många av Harry Potter-filmerna som jag tycker är bra. Men den här var det. Den var faktiskt den bästa efter den första, Harry Potter and the Philosopher’s Stone.

Vad var det då som var så bra med den? Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det var, mer än att den var väldigt mycket roligare än de andra filmerna. Det fanns inslag av humor såväl som starka känslosamma scener.

Skådespelarna har ju mycket med det att göra också – jag har aldrig tyckt att Daniel Radcliffe (Harry Potter) är särskilt duktig, men han passar på något vis. Emma Watson (Hermione Granger) är inte heller särskilt duktig. Den enda i den generationen som har någon lite mer extraordinär talang är Rupert Grint (Ronald Weasley). Han är ju heller ingenting jämfört med de ”vuxna” i filmen, men han står ut ganska mycket bland dem andra i sin ålder.

En som också överraskade mig i den nya filmen var Tom Felton (Draco Malfoy), som fick visa upp sina talanger och sitt djup lite mer i den här filmen. Det märks att han har växt ifrån ”barnstjärnestajlen” och att han har börjat tänka mer som en skådespelare ska tänka – vad är min vilja just nu? spela dig ut ur situationen.

Ny för den här filmen var ju Jim Broadbent, som är en skådespelare jag har respekt för. Han var hysteriskt rolig i rollen som Horace Slughorn, den nye läraren på skolan, och som dem sa i Behind the Scenes-programmet som gick på tv den 15 juli: Det spelar ingen roll att han inte ser ut som han beskrivs i boken (detta är annars något som brukar irritera mig något enormt), han spelar fram rollen så bra att man inte kan tänka sig att han ska spelas av någon annan.

Michael Gambon, däremot… mannen som spelar Albus Dumbledore. Han är så fruktansvärt dålig i den rollen! Jag har sagt det förr och jag säger det igen: det är som om han inte har läst böckerna, utan han har bara fått ett manus och gjort en helt egen tolkning av rollen. Och ja, det är ju oftast så man ska göra, men när man översätter en bok till film så finns faktiskt alla roller redan klara och om man inte kan spela den rollen som redan finns i boken, då ska man inte spela den heller. Richard Harris, som spelade Dumbledore i de två första filmerna, gjorde rollen precis som den ska vara. Han sprang inte i trappor, han skakade inte om Harry när han blev upprörd, han ingav respekt och man fick känslan av att han var en vis gammal man. Tvärtemot vad Michael Gambon gör. Seriöst, jag skulle kunna göra den rollen bättre än honom, och jag är en svensk 20-årig flicka.

Jag vill nämna Helena Bonham Carter också, även om hon inte var med så hemskt mycket, men jag respekterar henne väldigt mycket som skådespelerska. Hon bara glänser jämfört med många av dem andra, hon står ut något så enormt. Jag tyckte att det märktes extra väl i Harry Potter and the Order of the Phoenix, där hon bara överglänste allt och alla i allt hon gjorde.  Gaah, wonderful!

Och ja, även i den här Harry Potter-filmen så har de tagit bort händelser, ändrat händelser, och till och med lagt till helt nya händelser som inte på något vis finns med i boken. Jag har dock slutat med att jämföra filmerna med böckerna, så mycket jag kan iallafall, för jag märkte ju hur mycket det förstörde. Jag kan bli galen på att de tar bort en massa viktiga händelser som kommer att spela stor roll i handlingen i senare filmer. Jag gillar inte heller när de ändrar hur saker och ting går till, eller vilka personer som gör vad osv, men jag tycker ändå att det är förståeligt. Det ska ju passa på film också. MEN! I den här filmen hade de seriöst lagt till händelser som inte har någon som helst rot i boken. Så kan man väl inte bara göra? Jag satt som ett levande frågetecken på bion och undrade var fan dem får allt ifrån. Dem tar bort saker som händer i boken och ersätter dem med nya? Det är bara fel! FEL!

Jag rekommenderar den dock. Jag skrattade mycket och jag hade en trevlig filmupplevelse, och det kan man inte säga om alla de andra Harry Potter-filmerna. Tre och en halv Malin-poäng.

Om ninjamalin

Never trust a hippie!
Det här inlägget postades i Åsikter, Film och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Harry Potter and the Half-blood Prince

  1. Samra skriver:

    Tummen upp Malin! ;)

  2. Stella skriver:

    Härlig recension! Jag och David ska förhoppningsvis antingen se den i kväll eller i morgon kväll. Helena Bonham Carter är en väldigt bra skådespelerska, och gud vad snygg hon är dessutom!

  3. Pingback: Harry Potter and the Deathly Hallows: Part 1 | Ninjamalin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *