Rucklarens Väg

rucklaren_c1_386217dHär kommer det. Mina åsikter om operan jag var och såg med min bror och hans sambo, som utlovat.

Alltså, Rucklarens Väg av Stravinskij, det var den vi var och såg. För det första vill jag säga att jag tycker att Stravinskij är ganska cool. Jag visste inte särskilt mycket om honom innan vi såg föreställningen, men jag hade en vag aning om vem han var och vad han har gjort. Efter Rucklarens Väg så vet jag dock lite mer, och jag måste säga att jag är rätt imponerad.

Innan jag börjar säga vad jag tycker om själva föreställningen så vill jag bara säga vad jag tyckte om opera i all allmänhet, eftersom detta ju var den första riktiga operaföreställningen jag någonsin har varit på.

Jag tycker bättre om vanlig teater. Jag tycker nog bättre om vanlig musikal också. Men opera var inte dåligt, det var bara nytt. Det kanske tar ett par föreställningar för att verkligen kunna sätta sig in i det, jag vet inte. Det var nog mest det faktum att de aldrig slutade sjunga. Till och med när de pratade så sjöng de. Det var ingen dålig sak heller, bara nytt. För mig. Och sådär första gången på operan så kanske det blev lite mycket. Däremot så tyckte jag är operamusiken när de verkligen sjöng var helt underbar, och gav en mycket stark känsla till skådespeleriet. Allt som allt så tyckte jag om opera, men jag misstänker att jag kommer att uppskatta det ännu mer om jag går och ser en operaföreställning lite då och då. Vilket det tyvärr inte finns pengar till.

Om jag ska prata om föreställningen så tyckte jag att den var riktigt bra, faktiskt. Kanske inte den allra bästa jag någonsin har sett, men det var stort, pampigt och väldigt många fina scenbilder. Det var både en ganska traditionell operaföreställning (tragisk kärlekshistoria), och en lite skruvad komedi. Det fanns vampyrer och horor och till och med en djävul. Det gillade jag. Även om jag tyckte att vampyrerna kunde ha fått lite större roller i det hela!

Skådespelarna var svåra för mig att bedömma, eftersom jag inte är van vid spelsättet inom opera. De spelade ungefär så som man tänker sig att de spelar på operan – överspel i kroppsspråket och allt det där. Det passade bra. Och de sjöng verkligen vackert. Musiken över huvud taget var väldigt bra.

Sedan hjälpte det ju min första operaföreställning på traven att jag har en väldigt generös bror och han har en väldigt generös flickvän. De beställde in lite mackor och en flaska skumpa i första pausen (ja, det fanns två pauser, operaföreställningar är ganska långa), och vi satt och hade det riktigt lyxigt vid ett förbeställt bord. De hade till och med en is-hink till skumpan – tror bara jag har sett sådant i filmer innan. Tyvärr så hade jag ingen kamera med mig, annars var det ju verkligen ett väldigt fint kodak-moment.

Om jag ska ge föreställningen betyg? Tja, det är ju som sagt min allra första riktiga operaupplevelse så jag har ju inte så mycket att jämföra med. Men jag har sett en himla massa föreställningar i mitt liv (teater i många olika former), och den här gick inte så spårlöst förbi som många andra har gjort. Av 5 poäng så får den 4+ (plus för skumpan i pausen). En stor del av betyget består i scenen. Det fanns en hel del väldigt fina scenbilder, som hjälpte den emellanåt lite sagolika känslan, och emellanåt den mer trashiga. Scenen gjorde mycket.

Over all en mycket intressant upplevelse, och en av de mycket bättre födelsedagspresenterna jag har fått.
Tack Stiff & Frida!

Rucklarens Väg av Stravinskij spelas på Malmö Opera till och med den 17 januari 2010.

Om ninjamalin

Never trust a hippie!
Det här inlägget postades i Åsikter, Musik, Teater och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *