Edinburgh

Picture 046Den 14 januari åkte jag till Edinburgh för att hälsa på min goda vän Stella. Jag stannade bara i fyra dagar, och jag upptäckte snabbt att detta var alldeles för kort tid för att hinna göra något speciellt. Jag har därför bestämt mig för att åka tillbaka snarast möjligt (om ett par månader kanske), för att få se lite mer än jag hann göra den här gången.

Det jag såg var dock väldigt fint, och det var väldigt skönt att få komma iväg från snön och vinterkylan ett tag. Det var också intressant att få höra skottarna prata, något som jag bara har hört på tv innan. Skottska är så mycket finare i verkligheten! Även om det inte var jättelätt att förstå innan man hade vant sig lite. Jag vet inte om det är jag som har dålig hörsel eller som det är skottarna som pratar väldigt snabbt och mumlar väldigt mycket. I vilket fall som helst så lärde man sig ganska snart att i alla fall kunna gissa sig till vad de sa.

Som sagt så hann jag inte se mycket av staden, vi gick mest på de stora gatorna. Jag fick dock se cafét där JK Rowling skrev de första Harry Potter-böckerna (tyvärr hade jag inte kameran med mig just då… nästa gång!), och även slottet – Edinburgh Castle – som har inspirerat henne till Hogwarts. Jag som verkligen gillar Harry Potter-böckerna, tyckte att det var rätt intressant att få se detta.

Vad gjorde vi då, om vi nu inte var ute på stan och kollade runt? Ja, det blev mycket Sex and the City-tittande, vilket resulterade i en utekväll med många cosmopolitans. En snäll skotte bjöd mig även på 16-årig skottsk whiskey (det har jag skrutit om mycket här hemma, ska jag säga). Stella fyllde 20 och det blev en del firande.

Som sagt, alldeles för kort tid för att egentligen hinna göra särskilt mycket. Nästa gång blir det åtminstone en vecka! Då får ni höra lite mer om staden, och dess sevärdigheter… förhoppningsvis.

Jag måste bara berätta om resan hem också. Jag och Stella begav oss till bussen mot flygplatsen vid 8.30. Flyget skulle gå 10.55. Vid 11.30 hade vi fortfarande inte kommit iväg, och de sa att vi skulle få mer information vid 12.00. På den punkten höll i alla fall Ryan Air sitt ord, nästan precis exakt kl 12.00 så meddelade de att flyget tyvärr inte skulle åka förrän 15.55. Kuuul. Där satt jag på en flygplats utan några pengar kvar att handla mat för (det är verkligen kriminella priser på flygplatser), och trodde att jag skulle svälta ihjäl. Som tur är så har jag en god bror som satte in pengar på mitt konto, så att jag inte skulle dö.

Sedan, en halvtimme innan vi skulle gå på planet, så fick vi alla ställa oss i kö för att ta emot något litet som kompensation. När jag kom fram, så såg jag att det var en Light Refreshment Voucher på 3,50 pund. Jaha, det hjälper ju mycket, tänkte jag, men jag gick ändå till närmaste affär och tänkte köpa något att dricka. Det var bara det att den affären tog inte emot våra Light Refreshment Vouchers, utan vi skulle bli tvugna att gå till några speciella affärer, som låg ungefär 15 minuter från vår gate. Detta mindre än en halvtimme innan vi skulle gå på planet. Bra, Ryan Air! Tack!

Självklart kom inte planet iväg ens kl 15.55, utan snarare runt 17.00. Härligt.

Jag var hemma hos min bror i Stockholm runt 22.15. Det var väldigt skönt att få ta av sig skorna då, ska jag säga!

Om ninjamalin

Never trust a hippie!
Det här inlägget postades i Resa och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *