Alice in Wonderland 3D

6a00e5510dc3dd88330115713f9a90970b-800wiJajamensan, jag har sett den. Min kompis bokade biljetter till oss för länge länge sedan, direkt efter att de hade släppts. Jag såg den i onsdags, den 3 mars, på världspremiären.

Allt började med en liten dansföreställning. Ja, det är sant, innan filmen stod det ett tio-tal dansare på scenen utklädda till diverse figurer från den klassiska sagan och dansade street-dance. Underbart, tyckte jag. Det var en liten förhandsvisning till en mycket större föreställning de ska ha i sommar tydligen. Jag tyckte att det gjorde hela premiären ännu mer speciell, och man blev ännu mer pepp på att filmen skulle börja. Undrar om de bara var där under premiären eller om de ska stå där varje kväll ett tag nu? Tvivlar på det…

Vad tyckte jag om själva filmen då?

Jag älskade den.

Förvånad? Nej.

Jag kan verkligen inte förstå den medelmåttiga kritiken den har fått. Jag vägrade att läsa en enda recension förrän jag själv hade sett filmen, för även om kritikerna nästan aldrig tycker som jag, så pekar de väldigt ofta ut småfel som man ofrivilligt märker av när man sedan ser filmen. Jag såg inga fel alls.

Det jag har varit lite rädd för är att alla specialeffekter ska bli för mycket, så att det stör. Men efter att ha sett filmen så vet jag inte vad jag var så rädd för. Jag vet ju att Tim Burton kan pull off en bra animerad film vilken dag som helst, så varför skulle detta vara annorlunda? Jag tänkte inte ens på effekterna, inte en enda gång. Kanske var det det faktum att jag såg den i 3D (the only way to go, om ni ska se filmen!) som gjorde att jag verkligen kunde leva mig in i historien på det sätt som jag faktiskt gjorde, men specialeffekterna var bortglömda och alla konstiga animerade figurer verkade lika verkliga som människorna som spelade.

Filmen var dock en aning förutsägbar, vilket drar av ett halvt poäng på det slutgiltiga betyget för min del. Men i grund och botten så är det ju faktiskt en barnhistoria – hur oförutsägbara kan man göra de, egentligen?

Nu till skådespelarna – kan ni gissa vem jag ska börja med? Johnny Depp som The Mad Hatter var outstanding, som väntat. Han är en av vår tids absolut bästa skådespelare, och han levererar alltid. Han var lagom galen, hysteriskt rolig bitvis, och gjorde de mer allvarliga scenerna lite mörkare än vad som är brukligt i barnfilmer – i sann Tim Burton-anda! Han kan även konsten att se så extremt ledsen och totalt besegrad ut, så att hjärtat bara brister i kroppen. Man sympatiserar med honom i alla situationer.

Alice spelades av en alldeles ny talang (jag har inte sett röken av henne innan i alla fall) som heter Mia Wasikowska. Hon passade väldigt bra i sin roll, och det såg ut som att allt kom naturligt för henne. Det är kanske inte henne man kommer ihåg efter den här filmen, men hon fick fram rollen så som man kände att den skulle vara.

Anne Hathaway överraskade mig som The White Queen. Jag har aldrig tyckt att hon har varit något speciellt. Jag har förstått att hon fick väldigt bra kritik för sin roll som Jane Austen i filmen En ung Jane Austen, men jag såg den och tyckte att hon var förfärlig. Jag hade därför inga stora förväntningar på henne i den här filmen – men se hur fel man kan ha! Hon lyckades verkligen med att vara riktigt lätt och flyktig och obehaglig. Just den obehagliga biten klarade hon väldigt bra, och jag såg Tim Burton i alla hennes rörelser. Han lyckades dra ut något riktigt bra ur henne. Kudos till både honom och henne för den rollen.

Helena Bonham Carter spelade The Red Queen, och den rollen passar henne som handsken på handen, inte helt oväntat. Hon spelar väldigt ofta sådana roller, nästan exklusivt faktiskt, men det finns en anledning till det – hon är galet bra på det! Gillar henne skarpt, som alltid.

Summan av kardemumman är en riktigt bra film som får 4,5 av 5 Malin-poäng (ett halvt poäng avdraget som sagt pga förutsägbarhet). En ganska typsik Tim Burton-film egentligen, men de är nästan alltid bra. Johnny Depp lyfter allt som vanligt, men alla levererar en bra roll. Det finns inte mycket att klaga på. Se den!

Om ninjamalin

Never trust a hippie!
Det här inlägget postades i Åsikter, Film och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *