Ett vasst nattinlägg

Det är helt okej att inte läsa det här inlägget.
Vill sova, men kan inte. Vill blogga, men har inget att blogga om.

Vad gör man då? Vad bloggar man om när John Blund inte vill komma och bloggidéerna är som bortblåsta?
Jo:

Kan ju ändå inte ha hjälpt så mycket.
Han blev väl bara lite bucklig.

Det hade ändå varit kul att vara en knivman. Den snårigaste av de snåriga skogsstigarna hade inte varit något problem, jobbiga situationer med kartonger som är alldeles för hårt igentejpade hade varit ett minne blott och man hade ju aldrig förlorat en brottningsmatch.

Det jobbiga ligger ju i att man inte kan ha kläder på sig, utan måste gå runt på stan och nakenchocka alla människor. Och så hade man blivit mobbad för att man var en ständigt naken kniv som skär sönder alla som försöker ge en lite kärlek genom en kram och så hade man flyttat ut i en stuga mitt i ingenstans och isolerat sig och blivit inåtvänd och deprimerad och dessutom måste man leva med sitt buckliga handikapp efter polisernas skott, samtidigt som man har blivit alldeles slö för att ingen har slipat en på länge. Ingen vidare bra tillvaro alltså.

Tycker polisen är elak när de skjuter på knivmän bara för att de inte vågar vara öppna för det okända. Åh.

Mm. När klockan är 2.45 och man ska upp och åka till jobbet om några få timmar – då bloggar man om sådant här. Skönt att vi fick svar på den frågan.

Om ninjamalin

Never trust a hippie!
Det här inlägget postades i Allmänt, Tidningar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *