Maggiskt

Såg Veronica Maggio på Sofiero i Helsingborg i onsdags. Det var en fin kväll med vin-och-ost-och-jordgubbspicknick och en hes men ändå väldigt duktig Maggio.


Mitt hjärta blödde.

För övrigt så var det här den första helgen på jag vet inte hur länge som jag inte festade alls. Det var både ganska välbehövt och väldigt tråkigt. Råder bot på det nu på fredag med tequila i Simrishamn. Tillbaka dit allt började. Nostalgi-fylla.

Är förresten rätt nöjd med rubriken på det här inlägget. Väntar på applåder nu så att jag kan påbörja mitt tacktal. Nå? Sätt igång!

Om ninjamalin

Never trust a hippie!
Det här inlägget postades i Allmänt, Musik och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *