En ninjas liv

Det här inlägget är alldeles för långt. Jag vet inte varför det alltid blir så när jag skriver vid 3.30 på natten. Feel free att bara skumma er igenom allt nedanstående.

Vi börjar med en omotiverad bild.
När jag säger omotiverad, så menar jag omotiverad. Googlar man ”omotiverad” så kommer den här bilden upp först. True story.

Okej, nu när det är överstökat så tänkte jag bara att ni kunde få veta lite om vad jag har sysslat med på senaste tiden. För erkänn att det är allt ni går och tänker på? Ha. Visste väl det.

  • Jag har en android-telefon som jag varje månad betalar en liten förmögenhet (nåja, i min värld i alla fall) för. En dag blev jag sjukt trött på den och var sååå nära att kasta den i väggen. Det var ett konstigt ryck jag fick. Eftersom jag uppenbarligen inte kunde lita på mig själv med min dyra jävla tröttsamma piss-telefon så bytte jag till min gamla gamla Nokia. Jag var nöjd i ett antal veckor.
  • Till slut kändes det ändå dumt att ha den där dyra jävla tröttsamma piss-telefonen liggandes och bytte tillbaka. Några dagar därefter tappar jag den. Bytte alltså mobil igen, den här gången till en gammal Sony Ericsson. En vecka senare tappar jag den också. Har nu ännu en gång min gamla Nokia. Det är alltså två mobiler borttappade under en veckas tid bara för att världen tydligen gillar Nokia. Grumble grumble.
  • Ni vet när man var liten och gick och tänkte på saker och tittade ner i marken så att man inte såg vart man gick och så fick man bulor i huvudet för att lyktstolpar stod i vägen överallt? Ni har säkert hört klyschan, och många av er har säkert varit med om det. Det hände mig hela tiden när jag var liten. Och även för lite mer än en vecka sedan. Jag var så inne i mina tankar att jag gick rakt in i en lyktstolpe, och drar alltså slutsatsen att jag fortfarande är 8 år i själen. Dock att jag just när det hände högt och tydligt proklamerade att lyktstolpen hoppade på mig. ”DET ÄR SANT, SÅG NI INTE???” skrek jag när förbipasserande hånflinade åt mig.
  • För någon dag sedan förolämpade jag ett kassabiträde på Statoil. Hon frågade om jag ville ha en påse och jag sa med en väldigt oförskämd ton: ”Eh… JA?”. Hon tittade lite skrämt på mig. Det var inte meningen att vara elak, jag tror bara att jag tänkte på något annat och så kom det ut lite fel. Fast nu när jag tänker tillbaka på det så förtjänade hon det. Klart jag vill ha påse. Jävla dumhuvud.
  • Stella är här på besök just nu och vi har kommit på en väldig massa internskämt. Här kommer några exempel: ”Det är alltid en sådan besvikelse att gå till banken. Spike är ju inte där.” ”Who do I gotta sue to make you love me? Who do I gotta do to make you care?” ”Män är skit. Hädanefter är det bara lik som gäller.” … Men hallå, skratta då? Ni har ju ingen humor.
  • För ungefär en vecka sedan åkte jag till Edinburgh och råkade stöta på Robert Pattinson på en pub som vi brukar hänga på. Han var väldigt trevlig. Dock inte ett dugg glittrig.

Okej, jag erkänner. Den där sista punkten var inte helt sann. Bara nästan. Det var en dröm jag hade, som jag har haft flera gånger innan. Att jag träffar Robert Pattinson på en pub som vi hängde lite på i Edinburgh sist jag var där. Varje gång jag vaknar från den drömmen så är jag lite besviken. Om jag nu ska träffa på någon brittisk skådespelare när jag drömmer, så kan jag väl välja någon lite mer i min smak? Typ Hugh Laurie. Eller Jude Law. Kanske James McAvoy? Damn you, dröm-Ninjamalin!

Om ninjamalin

Never trust a hippie!
Det här inlägget postades i Allmänt och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *