Sitter i sängen och tänker på er. Vill att ni ska ha något roligt och utmanande att göra ikväll. Ritade därför denna rebus till er:
(Klicka för lite större bild)
Det finns ett viktigt rebusmeddelande gömt där. Något som har med mig att göra. Mig och rebusar. Jag vet att det är svårt, men försök lösa den. Det är viktigt.
Vet att jag inte har bloggat på snart en månad. Antar att ni nästan har gått under av ninja-abstinens. Hoppas ändå att detta inte är fallet, för ni vet ju att jag alltid kommer tillbaka?
Problemet är att ju längre tid det går sedan sist jag bloggade, desto större press känner jag att skriva ett kick-ass blogginlägg som förändrar era liv totalt och för alltid och gör att ni aldrig vill läsa en annan blogg igen. ”Så är ju alla dina inlägg, Ninjamalin!”, tänker ni nu, för den här bloggen är ju inte alls full av blahablaha och ointressanta ironiska utlåtanden om hur awesome jag är, men ni måste förstå att man alltid ska försöka toppa allt man har gjort innan.
Detta är, som ni förstår, väldigt svårt att göra i mitt fall, eftersom jag alltid gör allt med bravur. Fast om någon kan toppa det jag har gjort innan så är det ju jag.
Med detta sagt så är pressen på det här blogginlägget ganska stort. Tänkte därför take the edge off litegrann genom att inte ha någon poäng alls med det. Börjar bloggåret på botten liksom, så att det bara kan gå uppåt. Bra va? Bra.
Här har ni en bild på en svart kvadrat:
(Googlade ”svart kvadrat” och fick upp den här bilden. Antar alltså att jag har haft fel alla dessa år och att det egentligen är såhär svarta kvadrater ser ut. MIND = BLOWN)
… jag får hopp om mänskligheten när 5 killar som man träffade för första gången typ en halvtimme tidigare betalar taxi till en bara för att de inte vill att man ska gå hem själv i Malmös ghetto. För även om jag tyckte att det var onödigt och protesterade en massa så var det kanske det gulligaste jag någonsin har varit med om.
Och så lyssnade de på Gogol Bordello. Det var ett plus.
En ros till er:
Just saying.
Jag har flera vänner som spelar poker online. Själv har jag aldrig gjort det, eftersom 1) jag har inga pengar att spela med och 2) mer tid framför datorn hade resulterat i att sömnlösheten tog död på mig. Men jag känner alltså flera stycken som lägger jättemycket tid och energi på det, som har hållit på sedan de var 18 år och nu är de fast.
Tänker att jag kanske ändå hade varit rätt bra på poker om jag hade givit det ett försök. Liksom, jag är ninja. Vilket ju självklart gör mig bra på det mesta, men mer än så. Om någon har ett pokerface så är det väl en ninja. Eller?
Jag vet inte, kanske hade jag varit mer pokertjej om jag hade en sådan här hund:
Nu är jag för det första mer en korten-på-bordet-tjej än en korten-i-datorn-tjej och för det andra så håller jag mig nog helst till finns i sjön. Och skitgubbe. Jag är awesome på skitgubbe.
Och så har jag en kortlek med Modesty Blaise på:
Och den kan ju inte bara ligga oanvänd.
Det här med att plugga mitt i natten börjar bli rätt standard för mig. Jag kan inte ens komma ihåg senast jag öppnade kurslitteratur under dagtid. Jag är ju ganska nattugglig (japp, nattugglig, ni hörde mig (läste mig?)) av mig, så det gör väl egentligen inte så mycket. Det är bara sömnen som tar stryk, men sömn är ju för dödliga och sådär.
(Gillar förresten att ha en parentes inom en annan parentes (så jag tänkte att jag gör det igen (för att jag kan)) (oj, det blev en till (nu blev det förvirrande (ska nog sluta nu)))).
Ville mest titta in och hälsa från Sookie.
Hon säger MJAU:
Det senaste året har jag tappat tålamodet för Twilight litegrann. Eller alltså, jag bryr mig inte. Slutet på Harry Potter var kanske alldeles för dramatiskt för mig, jag vet inte, men jag var inte så hypad inför första delen av Breaking Dawn, och det gjorde mig inte ett dugg att jag var bortrest på premiären.
Men nu har jag ändå varit och sett den. Och den är väl helt okej. Som sagt så känner jag mig inte så inne i den där världen längre, så jag har svårt att känna samma entusiasm som innan. Jag minns att jag tyckte att den tredje filmen (Eclipse) var den bästa, och det tycker jag nog fortfarande. Även om jag gillade mycket i Breaking Dawn och tyckte att de hade fått till rätt känsla ganska bra, så fanns det vissa stunder som var rent ut sagt… löjliga.
En scen där ”varulvarna” ska stå och prata med varandra i varulvsform var bara skrattretande. Det var fruktansvärt töntigt och dåligt gjort, och det fanns några sådana ögonblick som verkligen drog ner filmen. Jag älskade dock slutet. Hela den brutala biten (jag ska inte avslöja för mycket) var bra gjord och kändes trogen till boken. Jag älskar när de vågar vara sådär råa. Det ska vara äckligt, man ska må lite illa. Det är en äcklig sak som händer, det är en äcklig scen. Det var typ det bästa.
Tycker väl ungefär om skådespelarna som jag har gjort innan. Kristen Stewart är långt ifrån rätt i rollen som Bella, men hon blev lite bättre i tredje filmen och ligger kvar på samma nivå nu. Robert Pattinson passar som Edward, och Taylor Lautner har faktiskt blivit bättre i rollen som Jacob. Han har växt.
I det stora hela, en helt okej film, sevärd, dock lite medelmåttig. Men för inbitna Twilightfans så finns det väl inget bättre. Det är möjligt att jag hade givit den bättre betyg för ett år sedan, men nu får den inte mer än 3,5/5 ninjapoäng.
Jag och Samra satt på tåget och hade en timme kvar av resan. Vi bestämde oss för att göra något vettigt, som att ändra texten i Like A Boss, som de chefer vi är. Eller som de uttråkade studenter som har ett antal tentor att skriva men som hellre gör något helt annat vi är.
För er stackars satar som bor under marken och inte har hört originalet, så kan ni göra det här:
Här är vår version. Den heter Like A Lot Of Things:
Talk to corporate (like a boss)
Approve memos (like a judge)
Lead a workshop (like a guide)
Remember birthdays (like a friend)
Direct work-flow (like a leader)
My own bathroom (like a girl)
Micro-manage (like a worker)
Promote synergy (like a president)
Hit on Deborah (like a dude)
Get rejected (like a rapist)
Swallow sadness (like a martyr)
Send some faxes (like an assistant)
Call a sex line (like a pervert)
Cry deeply (like Oprah’s viewers)
Demand a refund (like a jew)
Eat a bagel (like a baker)
Harassment lawsuit (like a priest)
No promotion (like a loser)
5th of vodka (like a baby russian)
Shit on Deborah’s desk (like a psycho)
Buy a gun (like Anders Breivik)
In my mouth (like I’m hungry)
Pussy out (like a whore)
Puke on Deborah’s desk (like a bulimic)
Jump out the window (like a depressed guy)
Suck a guy’s dick (like a queer)
Score some coke (like a junkie)
Crash my car (like a chinese chick)
Suck my own dick (like an acrobat)
Eat some chicken strips (like a fox)
Chop my balls off (like a transsexual)
Black out in the sewer (like a hobo)
Meet a giant fish (I found Nemo!)
Fuck his brains out (like a pornstar)
Turn into a jet (like a Transformer)
Bomb the russians (like a terrorist)
Crash into the sun (like I’m high)
Now I’m dead (like a dead boss)
När Johnny Depp lär sig svenska bara för att säga mig detta.
Det. Det är kärlek!
När jag var i Edinburgh så fick jag genomgå 4 test för att bevisa att jag verkligen är ninja. Jag tycker att det är viktigt att jag dokumenterar det här i bloggen så att ni kan vara säkra på att jag inte för er bakom ljuset. Nedan följer de prov jag utsattes för (och klarade) (med bravur!) (och ödmjukhet):
Agility
Här sattes min förmåga att röra på mig på prov. Jag fick gå på en lektion i contemporary dance – jag tyckte inte att det var alltför svårt, utmaningen här låg snarare i att våga. Contemporary är verkligen inte den sortens dans som jag sysslar med i vanliga fall, men det var kul. Meditativt på något vis. Något som alla ninjor borde prova på.
Stealth
Morgonen den dagen då detta andra prov skulle äga rum så fick jag det här:
Det sa väl egentligen allt, så det var bara att bege sig dit. Detta i sig är inte det lättaste, för bussarna i Storbritannien har inga skyltar som berättar vilken hållplats man är vid. Detta är det som har stört mig mest under de gånger jag har varit där. Hur svårt ska det vara att skaffa liksom? Tur att allt annat awesome väger tyngre än busskyltar.
Anyway, jag var vid rätt adress vid rätt tid, och därifrån togs jag till ett ställe som heter LaserQuest. Jag antar att de flesta av er vet vad det är, även om ni kanske har hört talas om det som LaserDome eller LaserTag. Ni som inte vet vad det är: man springer runt i ett mörkt rum och skjuter på varandra med laserpistoler. Här skulle jag lyckas med att träffa båda mina vänner i ryggen varsin gång, vilket jag gjorde. Jag kände mig lite extra ninja när jag gjorde det här testet eftersom jag faktiskt aldrig har spelat LaserQuest innan och ändå hamnade topp 5 i den första omgången. Och så fnittrade jag till när jag hörde en man skrika ”GAAH, NINJAMALIN WHO ARE YOU???”.
Endurance
Det finns ett berg i Edinburgh. Egentligen är det nog inte ett berg, men det känns helt åt helvete fel att kalla Arthur’s Seat för en kulle. Det är alldeles för jobbigt att ta sig upp dit. Ett verkligt test i uthållighet och bara lite läskigt. Jag blev lovad en helt otrolig utsikt över hela Edinburgh när vi kom till toppen – tyvärr hamnade vi mitt i ett moln eller något, för man såg inte ett skit när vi väl kom upp. En bit upp såg det ut såhär i alla fall:
Cunning
Det sista provet gick ut på att ta reda på hur listig jag kan vara. För det första så fick jag i uppgift att göra saker mot mina vänner i smyg (hälla salt i kaffe, få min vän att inmundiga tabasco). Dessutom så fick jag ta mig till The National Gallery i Edinburgh och gå runt och leta upp svaren på gåtor som jag fått på ett papper – för att sedan ta en bokstav från varje svar som skulle bilda ett ord och som därefter skulle leda mig till min slutdestination. Där var det bara att ta en bild för att visa att jag verkligen hade hittat rätt.
Det var det. Där har ni bevis på att jag är ninja.
Skönt att vi slipper ha denna tysta ovisshet hängandes mellan oss längre.
Såhär kan Edinburgh se ut.
